Järnspöken...

2011-01-21 @ 20:54:19
Vad hände med lyckan, Med de där underbara pirret i magen, Med känslan att man kanske kanske Kanske var speciel, de försvann helt och hållet i tjat om allt möjligt. Vad hände med det som jag trodde på, det som ingen ingen ingen förstod, Det försvann, lyckan , glädjen, allt... Allt bara flög iväg över 4 timmars sömn.
jag somnade nyss, eller för fyra timmar sen, hade en dröm som så gott som sabbade hela kvällen, Hur kan en jävla dröm, en liten låt, eller en blick förstöra så mycket ? Jag förstår inte alls vad det var som hände...

Träffade en tjej en gång som skrivit en dikt, tjejen var ledsen, nere och vilsen, tjejen visste inte vad som hände i livet, hon visste egentligen ingenting, Tjejen var rädd för livet, inte för att något skulle hända utan vad som inte skulle hända, Vad som väntade i hennes öde... Det var det som var frågan. Flickan skrev i många böcker om hur hon kände och vad hon ville och inte ville, de handlade mycket om pojkar, om vänner, om sin familj , om livet.
Hon undrade ofta vad det var som hände hon visste egentligen ingenting om någonting... Denna tjejen lever inte idag...

Samma dag som den tjejen dog föddes en ny person på denna jorden. Det var en flicka, eller jag vet inte riktigt kvinna kanske ? Kanske något där emellan, hon har precis kommit ut i de så kallade vuxenlivet, hon insåg att skola var en barnlek. Fast en lek som gjorde henne starkare, de var nog de enda som hon verkligen lärde sig i skolan, att stå ut i jobbiga, svåra och outhärdliga situationer. För nu börjar det svåra på riktigt, nu Måste hon skaffa jobb , hon måste skaffa körkort, hon måste de och de och de. När hon tror att hon gjort klart allt för en dag så ringer telefonen och de börjar gnällas och klagas om allt vad hon inte gjort!

Hur länge orkar svårigheten? hur länge orkar allt jobbigt finnas kvar? Kan inte livet någon jävla gång rulla på?


Båda flickorna är jag, Båda flickorna är två olika individer, två olika själar i min kropp, två olika problem i olika åldrar, så olika men ändå så otroligt lika... Jag kan lova alla på denna jorden som läser min otroligt populära blogg att det finns fleeer flickor och pojkar, kvinnor och män, och även de som inte vet vad de ska kalla sig de som känner sig som något mitt emellan, som känner igen sig i detta... I skolan lärde man sig typ att de kallades olika faser i livet, Varför ska då livet vara så sjukt jävla svårt ?


// Järnspöken





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback